Nu har jag varit hemma i snart 2 månader, vilket är helt sjukt. Känns som att jag nyss var där. Allt är bara så konstigt! Men jag måste säga att det känns jäkligt bra att vara hemma, i mitt älskade Sverige och med mina älskade människor.
MEN jag saknar samtidigt USA-människorna så mycket så att det ibland gör ont. Men jag vet att jag snart är tillbaka där, jag tänker att det absolut inte var sista gången jag såg dom när vi vinkade hejdå, inte en chans.
Idag är den den 26 juli, vilket betyder att idag, för exakt ett år sen så ringde EF mig och meddelade mig om min framtida amerikanska familj. Jag kommer ihåg den dagen som att det var igår, en helt magisk dag. Och att allt blev så bra, som det blev, hade jag aldrig kunnat önska mig!
Världens bästa år, helt klart!
Nu är jag hemma, och nu har jag planerat att bli EF ambassadör. Inspirera andra att våga ta steget och bli utbytesstudent, promota EF och bara hänga med blivande utbytesstudenter. Har redan en fika inbokad med en gammal kompis som ska åka till hösten! Iiiih :)
Men morfar, hoppas du blev nöjd nu. Framöver blir det nog inte så mycket mer aktivitet här..
Men TACK till alla som har följt mig under mitt år, som har kommenterat och visat sig. Även fast denna blogg till mestadels var för min egenskull, som en digital dagbok kan man säga. Åh vad kul det ska bli om några år att gå tillbaka hit och läsa, och sen även visa mina barn osv.
Puss på er. LOVE