Ett-jag-kan-inte-sova-prat-inlägg

Ligger i sängen och kan inte riktigt sova så tänkte skriva lite. Nu när det börjar närma sig min halva tid här så är det kul att tänka tillbaka på månderna som har gått. Jag tror verkligen att jag vet definitionen på hemsjuka och hur det är att sakna någon påriktigt vid det här laget. Som utbytesstudent så har man olika stadier. I början var allt nytt och spännande, men efter ungefär tre veckor så inser man att man inte är här på semester och att man är här helt själv, utan familjen. I början gjorde min hemlängtan ont, på riktigt. Det värkte i hela magen och det fanns dagar jag bara ville gråta hela dagen haha. Men sen började high school, första dagarna var svåra där såklart, man kände sig sig otroligt liten. Men sen började man få kompisar, man började se vilka man kunde hänga med, vilka man passa ihop med. Nu är jag på den punkten i mitt år där jag kan kolla på bilder, skypa, prata, med min familj utan att bli ledsen, utan bara känna att jag älskar dom så så så himla mycket. Och bara tanken av att dom kommer hit i slutet på mitt år gör mig bara helt överlycklig, att jag ska få dela med mig av allt jag byggt upp helt själv. Allt detta är på grund av att jag har kommit in i livet mer nu, känner mig mer säker och inte så liten längre. Jag har kommit närmare familjen och kompisar. Såklart är jag ledsen någon gång ibland men det går verkligen över på en sekund. Men hörrni glöm aldrig, att det är okej att känna! Sovgott.